Hur vet man om man ska stanna eller gå?

Få frågor är så tunga som den här. Stanna eller gå? I en relation, på ett jobb, i ett sammanhang. Den kan ligga och gnaga i månader, ibland år, medan man fortsätter som vanligt utåt.

Varför är frågan så svår?

För att båda alternativen kostar något. Att stanna kan kännas som att svika sig själv. Att gå kan kännas som att svika någon annan, eller som att kasta bort något man byggt upp. Och till skillnad från många andra beslut finns det inget facit. Du får aldrig veta hur det andra livet hade blivit.

Frågor som brukar hjälpa

Ställ dem till dig själv, ärligt, gärna skriftligt:

1. Om inget förändras: hur känns det att vara kvar om ett år? Om fem?
2. Vad är det jag hoppas ska hända om jag stannar? Är det rimligt att det händer?
3. Vad är jag rädd för om jag går? Är det rädslan för konsekvenserna eller rädslan för att ha fel?
4. Vad skulle jag behöva för att stanna med glädje, inte bara av plikt?
5. Har jag sagt det jag behöver säga, till den det berör?

Den sista frågan är ofta den viktigaste. Många lämnar utan att ha uttryckt vad de saknar, och många stannar utan att ha uttryckt det heller.

Det finns ett tredje alternativ

Stanna eller gå framställs ofta som två dörrar. Men det finns ofta en tredje: att stanna ett tag till, medvetet, med ett tydligt villkor. “Jag stannar till våren och ser om det jag har bett om förändras.” Det gör väntan aktiv i stället för passiv.

Att prata med någon som inte har en åsikt

Familj och vänner har ofta redan bestämt sig för vad du borde göra. Det är inte alltid till hjälp. Att i stället få prata med någon utomstående, som ställer frågor utan att styra, gör det lättare att höra sin egen röst.

Det är därför många bokar ett vägledande samtal just när den här frågan blivit för tung att bära ensam. Beslutet förblir ditt. Men du behöver inte tänka högt helt själv.